Käre Arthur,

jag hoppas att det går bra att jag kallar dig Arthur. Jag lever nämligen i en tid då titlar och ert sätt att tilltala människor med efternamn blivit fullkomligt förlegat och bortglömt.

Mitt namn är Elisabeth och jag vill börja med att tacka dig för det fantastiska arbeta du gjorde med att starta Skansen och Nordiska Muséet. Även om inte hela din vision blev verklighet så har dess två muséer varit oändligt viktiga för sveriges befolkning, ingen har lämnats oberörd.

Jag är född 86 år efter din död och precis som på din tid är samhället på väg in i en massiv förändring. För er handlade det om övergången från det agrara samhället till ett industrialiserat samhälle och för oss handlar det om att industrisamhället försvinner till förmån för ett samhälle där det som prioriteras och premieras är kunskap; Och mitt i denna utveckling finns det människor som vill hindra och försvåra kunskapsspridningen och bara låta kunskapen vara tillgänglig för ett prioriterat fåtal.

Det jag egentligen vill komma till är att jag känner stor sorg över hur illa ditt kära Skansen blir behandlat och det är inte mer än rätt att du får veta hur det står till. Som du säkert vet var arbetarrörelsen inte så positivt inställd till dina idéer till en början. Socialdemokratin kämpade för ett nytt, jämlikt samhälle och var inte så pigga på att titta tillbaka på ett samhälle om var oändligt hierarkiskt. Detta ändrades dock under första halvan av 1900-talet och 1963 blir Skansen en stiftelse som drivs av skattemedel, med andra ord blev Skansen hela befolkningens egendom.

Under hela 1900-talet skedde en lång rad sociala reformer, arbetarrörelsen växte sig riktigt stark och om jag inte har helt fel så har de flesta regeringar under århundradet varit socialdemokratiska. Kunskap blev en rättighet för alla och numera är det obligatoriskt att gå en nioårig grundskola och de allra flesta fortsätter sedan tre år på gymnasiet. Det är arbetarrörelsen med socialdemokratin i spetsen som sett till att ge Sverige platsen som ett av världens mest jämlika länder. Man har också insett att muséer, som Skansen och Nordiska, är enormt viktiga för hela folkets bildning. Det är så det kommit sig att arbetarrörelsen idag är muséernas högljuddaste försvarare. Men tyvärr är inte alla lika positivt inställda.

Under de senaste 20-30 åren har det skurits ner enormt och det finns inte längre nog med resurser för att kunna få ut särskilt mycket av de stora samlingar som finns både på Skansen och på Nordiska. Det har till och med gått så långt att de anställda på klädkammaren, som ansvarar för att se till att museivärdarna på Skansen har tidsenliga kläder, inte ens får komma in och titta på originalkläder i Nordiska Muséets samlingar, det finns helt enkelt inte personal för att tillhandahålla den tjänsten.

När jag tänker på att privatpersoner för dryga 20 år sedan kunde boka in ett par timmar med något föremål blir jag rent ut sagt förtvivlad av dagens läge. För vad är egentligen mening med att ha arkiven fulla med saker som berättar om vår historia när de inte finns tillgängliga för folket? Jag vet att du lade ner stor möda på att inte bara tillgänliggöra genom att lägga fram i montrar utan också göra historien greppbar för var och en genom att sätta varje föremål i sitt sammanhang men hur ska dagens förvirrade människor, i linje med ditt motto "Känn dig själv", kunna förstå sig själva utifrån sin historia när knappt ens föremålen finns tillgängliga?

Eldsjälar som jobbar ideellt finns fortfarande och de som faktiskt är anställda får såpass dåligt betalt att mycket av deras arbete kan ses som ideellt, men det räcker inte. Skansens uppdrag och framförallt allas rätt till kunskap och kultur är så oändligt viktigt att det förtjänar mycket mycket mer resurser. Vi skulle verkligen behöva någon som dig just nu, någon som kunde tala för vikten av bevarandet, studiet och levendegörandet av historien för att förstå oss själva, vår samtid och framtid.

Med Vänliga Hälsningar

En mycket sorgsen Elisabeth.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

År 2012 ritade jag den här illustrationen åt Röd Press. Den skulle illustrera någonting konstigt och abstrakt, ett regelverk som tvingade flyktingar att söka asyl i det första EU-land de kom till.        Ja, artikeln skulle handla om Dublinf...

Egentligen är jag ju student. Läser till lärare för förskoleklass till år 3, dvs de första fyra åren i skolan, på Luleå Tekniska Universitet. Men just nu upptar ritandet, scannandet och kopierandet alla mina tankar och jag tänker lite som så att om d...

    Ja, jag kommer att finnas på plats under Stockholms Internationella Seriefestival. För första gången ska jag blotta mitt serieskapande för allmänheten och serie-eliten. Gissa om jag är nervös! Den senaste tiden har jag filat på ett fanzine...

Här är ett par bilder jag ritade i djupaste tentaångesten. Tror dock att tentorna gick bra trots ritpausen. ;) Bilderna är tagna med mobilen, därav den kassa kvallan. Men själva andemeningen kommer väl fram ändå.        ...

Nu är den här recensionen ute i Röd Press så då måste jag ju publicera den här på bloggen också.    ”Serier mot rasism” – en tuschfläckig näve i nyllet på rasisterna   ”Serier mot rasism” är ett projekt som drogs...