År 2012 ritade jag den här illustrationen åt Röd Press. Den skulle illustrera någonting konstigt och abstrakt, ett regelverk som tvingade flyktingar att söka asyl i det första EU-land de kom till. 

Ja, artikeln skulle handla om Dublinförordningen som just kommit upp till diskussion i EU. Den antogs ungefär ett år senare och även länder som Schweiz och Norge, som inte tillhör EU, har anslutit sig till förordningen. Samtidigt har man inom EU kommit överens om något som kallas för transportörsansvar vilket innebär att den som för in en människa utan giltigt visum in i ett EU-land kan komma att bli tvungen att stå för kostnaden för tillbakaresan om det visar sig att personen inte har asylskäl. De här grejerna tillsammans gör att det är enormt svårt för människor som är på flykt att ta sig in i EU. 

Det märks väldigt tydligt i dagslägetI dagsläget märks det väldigt tydligt att de här reglerna försvårar enormt för flyktingar att ta sig dit de vill. Det blir också enormt tydligt att Dublinförordningen inte främjar ett samarbete kring att ta hand om flyktingar utan snarare leder till en "om inte de måste så måste inte vi"-attityd där länder skyller på varandra för att inte ta tag i flyktingarnas situation. Finland tycker att Sverige ska registrera flyktingarna, Sverige tycker att Danmark ska göra det och Danmark tycker att Tysklnad ska ta hand om det. I stället för att samarbeta för att kunna erbjuda skydd åt människor i nöd så skjuter medlemsstaterna frågan ifrån sig. Det är så himla tragiskt. 

För snart en vecka sedan startades en grupp för att samordna hjälpinsatser för de flyktingar som passerar genom Norrbotten. På bara några få dagar var det redan över 1000 hjälpvilliga medborgare som hade anslutit sig. I flera dagar har dessa människor ordnat smörgåsar, frukt och dryck från olika butiker, kommunicerat med liknande grupper runt om i landet och utomlands, skänkt kläder, mjukisdjur och hygienartiklar, kokat varmvatten, köpt muggar, varit i kontakt med olika organisationer, kört saker mellan lokaler och buss- och tågstation och framförallt mött människor i den yttersta nöd och visat värme och medmänsklighet. 

Jag är så enormt imponerad av vad alla dessa människor har åstadkommit under dessa dagar. Ett leende som bryter ut över ett utmattat ansikte som får en flaska vatten, en kopp te eller en banan är alldeles underbart. En har underlättat just den stunden på denna människas resa. Men samtidigt sticker det lite i ögonen att enskilda privatpersoner får ta ansvar för EU:s och Sveriges oansvariga flyktingpolitik. Med en rimlig flyktingpolitik hade inte alla dessa människor behövt känna att de inte hör hemma, att de inte vågar stanna ocvh vila av rädsla för att registreras i ett land de inte vill vara i. Med en rimlig flyktingpolitik skulle inte poliser beväpnade med batonger vakta gränser och flyktingläger. Med en rimlig flyktingpolitik skulle ingen tvingas betala överpris för en osäker båtfärd. Med en rimlig flyktingpolitik så skulle vi kunna återupprätta människovärdet. 

Det är fullkomligt underbart att se alla människor runt om i Europa och Sverige engagera sig i flyktingarnas öde. Men för att på riktigt påverka deras verklighet och förhindra framtida tragedier så måste vi alla också i framtiden engagera oss för en human flyktingpolitik.

Bort med Dublinförordningen! Bort med transportörsansvaret! Fram för medmänskligheten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen är jag ju student. Läser till lärare för förskoleklass till år 3, dvs de första fyra åren i skolan, på Luleå Tekniska Universitet. Men just nu upptar ritandet, scannandet och kopierandet alla mina tankar och jag tänker lite som så att om d...

    Ja, jag kommer att finnas på plats under Stockholms Internationella Seriefestival. För första gången ska jag blotta mitt serieskapande för allmänheten och serie-eliten. Gissa om jag är nervös! Den senaste tiden har jag filat på ett fanzine...

Här är ett par bilder jag ritade i djupaste tentaångesten. Tror dock att tentorna gick bra trots ritpausen. ;) Bilderna är tagna med mobilen, därav den kassa kvallan. Men själva andemeningen kommer väl fram ändå.        ...

Nu är den här recensionen ute i Röd Press så då måste jag ju publicera den här på bloggen också.    ”Serier mot rasism” – en tuschfläckig näve i nyllet på rasisterna   ”Serier mot rasism” är ett projekt som drogs...

Käre Arthur,   jag hoppas att det går bra att jag kallar dig Arthur. Jag lever nämligen i en tid då titlar och ert sätt att tilltala människor med efternamn blivit fullkomligt förlegat och bortglömt.   Mitt namn är Elisabeth och jag vill börj...